"Första texten om skritsnack" av Kay Pollak

Citat ur boken ” Att växa genom möten” av Kay Pollak. Sid: 60-61
Första texten om ”skitsnack” ”Du sitter i fikarummet och dricker ditt kaffe. vid samma bord sitter en av dina arbetskamrater A och faktiskt håller på och ”snackar skit” om B, som inte är närvarande! Du hör vad kamraten säger. Kanske säger du ett och annat ”jasså” och skrattar genererat. Du tycker inte att du deltar särskilt mycket. Kanske mumlar du ”det var det värsta” eller kanske säger du bara ett tyst ”jaha”. Du smuttar på ditt kaffe. Arbetskamraten fortsätter sin otroliga beskrivning av B. Du tycker verkligen inte att du deltar. Du säger varken ”ja” eller ”nej”.

Rasten är slut. Arbetskamraten skyndar åt sitt håll. Du dricker ur den sista slurken. Reser dig och går ur i korridoren. Det är en lång korridor. I andra änden av korridoren kommer nu B gående! Men hjälp! Just i jämnhöjd med dig finns ett kapprum med toaletter. Du viker blixtsnabbt av från korridoren och går in på närmsta mugg. Du hör därifrån hur B går förbi.

Tänk om det är så att du tyst deltagit i en attack på B? Tänk om det är så att också du är attackerat B genom ditt tysta deltagande?

Tänk om det är så att tyst deltagande också skapar skuld i dig?

Du känner faktiskt skuld när du möter B. Medvetet eller omedvetet. Och från och med nu ligger de någonting mellan dig och B. Du är inte längre en fri människa! Du kommer kanske på olika sätt att undvika B. Du kommer kanske inte lika lätt i fortsättningen att möta B med dina allra varmaste och mest öppna ögon.

Det är tragiskt. Inte bara för B. Utan också för dig.

Så vida du inte gör något åt det!

Du kan känna att det finns en sanning i:Jag kommer alltid att frukta den jag har attackerat.
När jag attackerar någon gör jag mig själv illa.MEN HUR GÖR MAN NÄR DETTA HÄNDER???
På nästa sida får du fantastiska råd.”// slut citat