SKYDDAD YRKESTITEL
(KA skriver idag 80000 har nu fått det.)
🌸REFLEKTION: Efter ett helt yrkesliv i vård och omsorg🌸: med början i barnomsorgen efter barnskötarutbildning i slutet av 70 talet...fortsatte vicka efter barnen kom 81 & 83, då sa man vick ca 7 år innan fast tjänst..
Gick över till Äldreomsorg, fick fast jobb efter 14 dagar, vårdbiträdesutbildning - Av någon anledning fick jag flera med psykisk ohälsa, missbruksproblematik, många var rädda gå dit, men inte jag, jag tyckte det var intressant, människan bakom en diagnos, jag senare fick mer kunskap om efter utbildning. Började så jobba inom psykiatrin med trasiga själar och livsöden....
Började plugga på konvux 91, la till flera ämnen som företagsekonomi, eget företagande, psykologi, religion...mm...till de ämnen jag behövde läsa upp..
Ville läsa Psykolog utbildningen, men 5 år då närmast i Umeå, och barnen i uppväxten...
Sökte in på Beteendevetare i Umeå, åxå något som jag kände för ..och sökte USK utbildning hemma i Övik med psykiatri inriktning..kom in på båda...skulle komplettera Umeå...som jag så gärna ville...Vi pratade igenom, barnens pappa och jag, pendla flera år till Umeå..Så beslutade jag inte skicka in komplettering, utifrån vår överenskommelse vi gjorde.......
Gick USK med inriktning psykiatri..med flera intressanta praktikplaceringar och hamnade inom soc psyk första åren i Övik. Så intressant, fick vara med på uppstart av flera boenden, utflytt från rättspsyk, yngre, äldre, då i psykädels början, när man stängde mentalssjukhusen mitten på 90 talet, och flyttade hem dem till hemkommunerna. Daglig verksamheter, arbetsträning och boendestöd...tänk att jag fick den möjligheten..
I Örebro, både i akutpsyk landsting, och kommun en kort tid I uppstart med en kombo tjänst boende daglig verksamhet. De jobbade på ett helt annat sätt och hade lång erfarenhet i samarbete med RSMH, riktiga eldsjälar. Där vi hade möten med RSMH och planerade, kör för alla kunde ju sjunga..de med bilar kom till vårt boende och ställde upp bilar utanför och började meka...
Kramfors, akutpsyk kvällar och nätter, daglig verksamhet med olika aktiviteter, arbetsträning ut på olika arbetsplatser....Även de med en helt annan inriktning, och omstart av ett boende för äldre. Fick sedan chansen i daglig verksamhet för äldre i Höga Kustens hjärta..från 05-12 var jag där. Så kul vi hade, vi klarade oss själva utan chef, vi var sällan sjuka, när jag slutade sa min chef jag kan räkna dina sjukdagar på 1 hand. Under de åren hade vi 13 chefer, flera omorganisationer, de flesta såg vi aldrig till.
I den tidens tänk, fick en dement bo hemma till de backat tillbaka till ca 4 års ålder, med stöd av flera hemtjänstinsatser, daglig verksamhet. Flera kom till oss varje dag, andra olika många dagar beroende på...och 4 kramar varje dag de kom, det var en självklarhet av oss alla personal och när de åkte hem 4 till, av oss flickorna på Solbacken. Vi hade olika teman beroende på tid på året..Så med 3 körsångare varav 2 spelade instrument och jag så blev det mycket sång och musik. Hemtjänsten gjorde dem klara på morgonen för att komma till oss, och de fantastiska killarna i taxi, från bygden hämtade dem....Ibland fick de skotta in sig..Ibland ta dem på en spark utför en isig backe där taxi inte tog sig upp..ringa efter sandning..klä på dem när de gått och lagt sig igen när hemtjänsten hade gått vidare, de var otroliga....de hjälpte oss i planering kunna komma ut på utflykter med alla...Det är med värme i hjärtat jag tänker tillbaka på de arbetsåren, vilka hjärtan fyllda med omsorg. Taxikillarna borde ha medalj för vad de gjorde...
Sedan gick vi in i ett projekt med en inspirerande projektledare där vår dagliga verksamhet ute i Höga kusten hade ett närmare samarbete med de fantastiska tjejerna i Kramfors..mycket inspiration och allt eftersom förändrades även den verksamheten....
Det var nog de bästa arbetsåren jag haft, Kommunen litade på att vi klarade oss..och vi hade flera jättefina vikarier..
Uppsala: började en kort tid i privat företag, under stor stress, en ytterst märklig anställning på 50% med 100% lön fick jag, där jag skulle vara standbye dygnet runt..och de ringde ut mitt i nätterna ofta, så tufft ..sökte mig vidare, flera år i annat privat företag som vi startade upp, då inom soc psyk - även det ett annat sätt att jobba. Att I min erfarenhet komma från ett tänk där vi stöttade i att klara sina dagar själva, där personalen skulle flytta vidare när de nått målen, och starta upp något nytt ..mot där de hade annat arbetssätt...
Provade på kommunens Äldreomsorg en kort tid...och så det sista, ett annat privat företag, där jag tänkte i början här blir jag de sista åren. Jag skulle jobba mycket var tanken inför pensionen. Det var jättekul att få starta upp plan för plan med några kollegor...Men allt mer drogs det ned på personal, det blev inte som var sagt vid anställning, vi fick gå kort ofta, man hann inte ta rast alltid...ibland inte gå på toa..den psykosociala arbetsmiljön blev inte ok..Ett svagt ledarskap, det hände personal skrek åt varandra..många personalbyten från olika länder. Här kunde man ge deligering efter 3 dagars intro, mot kommunens 2 månader. En arbetsmiljö så långt ifrån, vad jag upplevt i mitt yrkesliv tidigare, där man värnade om varandra och sina anställda..
Så illa behandlad har jag aldrig blivit någonstans av någon AG under mitt yrkesliv, som på mitt sista jobb, utan stöd alls av ledningen när jag blev så svårt sjuk av jobbet...nä fy...men jag fick ett overdeligt stöd av facket...
Det är tur jag hade med mig hur bra det kan vara med bra ledning, från tidigare år i yrkeslivet.
Jag har fått flera fina arbetsbetyg av de chefer jag haft, genom åren, de skickade jag med i ansökan, "skyddad yrkestitel", alla betyg från alla utbildningar och fortbildningar jag gått..Även intyg där vi var första boendet i Uppsala som blev Silviacerifierade, utbildning i BLEUS- första hjälpen psykisk ohälsa, vi gick även utbildning till värdegrundsledare....mm mycket fick vi hos tidigare vårdföretag...Allt sammantaget gav mig SKYDDAD YRKESTITEL sommaren 23...
Ett bevis för mig, på ett rikt långt och lärorikt yrkesliv...
Så många fina kollegor jag fått ha genom åren...På olika arbetsplatser...
Ett yrkesliv där man till en början flyttades upp lönenässigt utifrån år och utbildning som det var då, till de sista 25 i att lära förhandlar lön själv..
I Uppsala bytte många av oss arbetsplats flera gånger, det var enda möjligheten få högre lön att begära lön...
På min sista arbetsplats är knappt någon kvar sedan uppstart 2018...
När jag kom till Uppsala 2012 behövde du vara minst USK för en fast tjänst..Det förändrades, det fanns inte så många utbildade USKor...
Det är helt fantastiskt, en av mina första chefer, en helt underbar jättefin chef, var chef på sista demensboendet vi plaserade mamma, hemma i Övik..där mamma somnade in 2022...
Och det kändes så tryggt och fint hon fick sluta sitt liv I hennes omsorg...
Jag skulle inte för mitt liv velat ha mina föräldrar på min sista arbetsplats..och hur det var där....
Ansökan om skyddad yrkestitel hos Socialstryrelsen HÄR
