Midsommar 2014

Midsommarafton 1977 förlovade vi oss...Midsommardagen 1978 gifte vi oss..liljekonvaljerna hade blommat ut så de kunde vi inte ha i brudbuketten som vi tänkte...så skildes våra vägar...och efter 35 år har vi så fått kontakt igen....midsommar för mig har alltid tankarna varit där...i en orörd vacker tid...full av gemensam förhoppning om en framtid....så kom vi ifrån varandra....och idag tror vi att vi vet varför....idag har vi en fin vänskap.....jag tänker så märkligt livet är... Önskar alla bloggens läsare en fin midsommar 2014

Allhelgona helgen 12...©

Då man i Uppsala city inte får köra med dubbdäck lämnade vi bilen hemma och tog bussen in till city på fredag. Vi gick förbi Jernbron nära Uppsala Domkyrka (bild ovan.)..och gick in i Domkyrkan (bild nedan) Vi satte oss där i stilla ro.....med våra tankar....och höll varandras händer....

Förbi svenska kyrkans reseption och  gick sedan in på Café Linè med sina stora Linébullar av kanel, stora som deserettallrikar och jag åt också en citronbiskvi där...mmmm så gott (bild nedan)  

Vi började tordagen med att tända ljus för de kära som gått före oss hemma hos mig...sedan tände vi ljus i domkyrkan på fredagen under stilla tystnad...lördag åkte vi till Gamla Uppsala kyrka och tände ljus för dem i minneslunden där...

 Bilder innifrån Gamla Uppsala Kyrka där vi satt stilla och tände ljus....så rofyllt...

 

Celsius farmiljegrav finns också här i gamla Uppsala kyrka

På lördag kväll ringde det på dörren och där utanför stod dessa två...."bus eller godis"...fina...ler...

Fina dagar har vi fått...det har fallit på plats...mäklaren har visning av huset där jag hyr i mitten på November...vi pratar framtid...jag tar det med ro....vi vet ju...och Nils har ju sitt där i norr...medan mitt hänger i luften här nere....så en dag i taget...det är mening med det här också....

Vi var i gamla Uppsala i somras också....det är en speciell känsla där...lika känner jag inne i domkyrkan....ja och den är ju så vacker innuti...

In memoriam ©

Ja ett ljus har brunnit här i natten och mina tankar är hos min pappas älskade hustru som gick över för 3 år sedan i gryningen. Jag minns det snabba förloppet av hennes cancer och hur vi alla på olika sätt led med henne och hoppades....men så somnade hon stilla med sin hand i pappas....livet blev aldrig mer sig likt....en stor förlust som aldrig går att fylla för min käre far. Jag ser det i hans ögon och han säger det ibland. Att förlora någon för alltid...är svårt...jag vet....att aldrig mer....

Ja, vi har varandra bara en gång....var rädd om de som finns för dig, en dag är de borta för alltid.
Hon sa en månad innan hon dog "Det viktigaste just nu är att jag har er alla", ja vi försökte att åka upp både till NUS och Öviks sjukhus en gång i veckan. Det var en svår tid, för oss alla och hon fick genomgå så mycket. Vi försökte så långt det var möjligt att ge en tro på att det skulle vända, men jag tror hon kände på sig och när jag så sa henne en dag att jag tyckte hon var en av de bästa i vår släkt, med sin öppna raka kommunikation, så svarade hon "Varför har vi människor så svårt att säga att vi tycker om varandra."....ja varför är det så.....Du fattas mig....precis som fler gör som inte finns med mig längre...men de lever kvar i mitt hjärta....
En minnessida på facebook, startade min halvsyster efter hennes bortgång. Tänk så märkligt, vid 04 slocknade hennes livslåga och på hennes begravningsdag så föddes ett av hennes barnbarn också kl 04. Det lustiga är att förra året när vi skulle ställa om klockan, fick jag en känsla av hennes närvaro och en hälsning att förmedla till pappa. Han ringde upp mig sedan han kollat av och tänk det stämde...det behövdes ses över... 
I natten med ljus somande jag till Uno Svenningsson och Irma Schultz Keller - December en svensk jul och låten "Viskar en bön" som har dröjt sig kvar....här med Peter Jöback