Lite kultur och utebliven tid....©

Skulle ha varit på syncentralen idag och hämtat mina linser...mer än en månad försenad att lämna ut...då hade opitkern  VAB...frågade om jag kunde få åka och hämta ut dem iaf...men de som ringde befann sig på NUS och visste inget om hurvida de fanns eller ej...så får invänta tid...men känns inte bra...
När jag kom upp till Umeå gick jag förbi Renmarkstorget där demma snöskulptur stod...
Mästerskapet i snökskulptur i Umeå är avgjrod i dagarna...mer under länk...men denna vann inte...

Haft flera trevliga timmar med Anita idag. Vi var på "Bildmuseet"  på UNI i närheten av Umeå institute of design. Träffade en trevlig tjej där som vi kom att samtala med om utställningen "Sovjetisk Mytoligi i Lettisk konst"  ohhh ja alla gånger jag varit till Riga, så kände jag igen en del platser från målningarna där. Kul få bjuda igen lite lunch i museet, sedan tog vi en kopp på Bibliotekscafeet, tack Anita för en trevlig dag, gott fika och utvecklande samtal. Tog buss 126 sedan från Umeå genom skogsland och massor av snö...NÄÄÄÄÄÄ jag får lappsjuka....längtar till Uppsala och den tidiga våren där..snödropparna i Uppland börjar så snart titta fram....ska åka ner snart igen...

Så...Ögonen .YES....©

Efter mycket hit och dit så löste det sig med tips från en vän i Umeå än en gång tack Anita....Ska till Koskelas ögonklinik i Umeå, när jag ska till ♥  i mitten på september. De var så trevliga och gick så bra att få en tid, 300 kr kostar det. På eftermiddagen samma dag ska jag också till Övik och träffa min optiker, Lillemor på Ögrens Optik som jag har väldigt stort förtroende för. Så noga med allt och försöker verkligen hjälpa mig på det bästa sätt. Åhhhhh vad skönt allt ordnade sig till slut. Här i Uppsala har de inte kunnat ge mig en tid hos läkare och som ni sett som följt bloggen har synen försämrats till 0,1, dvs nästan  blind på mitt vänstra öga. Men vågar ännu inte tro på 0,5 på mitt högra som legat på 3 fel på 0,4. En sorg för mig så klart att ögonen sviker mig...som inte syns utanpå... Men vi får se vad de säger och jag ska naturligtvis kolla upp det här med patientförsäkringen också som en vän tipsat mig om. Ska tilläggas att både NUS och Öviks sjukhus har varit tillmötesgående och informativa.
Gjorde en miss i min trötthet efter mycket jobb under lång tid. Så i lördags, efter ett pass 7-21, droppade jag det högra ögats deoppar Xalatan i det vänstra ögat som ska ha Ganfort..oj..tog den rätta droppen efter en stund...inte bra. Som sagt, det ger mig ett budskap...hmmm...
En sak är iallafall säker...jag tänker inte riskera att bli blind bara pga Uppsala...jag är en fighter har alltid varit, en överlevare...allt som inte dödar det härdar säger man...och...
"Problem är till för att lösas inte till för att betraktas" // citat jag själv..
Citerar min goa vän Carina på fb "skönt att du kommer iväg och kollar upp, hur det än blir så grejar du det Bettan :) du är som urmodern, superstark :) (även hon får lessna och vara liten och svag) Kramar till dig :)
Sä var rädd om er och varandra....medan ni har varandra...
Ska i efterhand tilläggas att Koskelas kunde inget göra det ar för komplicerat och att jag fått en tid på Ögon i Uppsala den 17 Oktober.
Mer om mina gröna i bloggen:
Hisstorien om mina ögon 
Mina gröna...

In memoriam ©

Ja ett ljus har brunnit här i natten och mina tankar är hos min pappas älskade hustru som gick över för 3 år sedan i gryningen. Jag minns det snabba förloppet av hennes cancer och hur vi alla på olika sätt led med henne och hoppades....men så somnade hon stilla med sin hand i pappas....livet blev aldrig mer sig likt....en stor förlust som aldrig går att fylla för min käre far. Jag ser det i hans ögon och han säger det ibland. Att förlora någon för alltid...är svårt...jag vet....att aldrig mer....

Ja, vi har varandra bara en gång....var rädd om de som finns för dig, en dag är de borta för alltid.
Hon sa en månad innan hon dog "Det viktigaste just nu är att jag har er alla", ja vi försökte att åka upp både till NUS och Öviks sjukhus en gång i veckan. Det var en svår tid, för oss alla och hon fick genomgå så mycket. Vi försökte så långt det var möjligt att ge en tro på att det skulle vända, men jag tror hon kände på sig och när jag så sa henne en dag att jag tyckte hon var en av de bästa i vår släkt, med sin öppna raka kommunikation, så svarade hon "Varför har vi människor så svårt att säga att vi tycker om varandra."....ja varför är det så.....Du fattas mig....precis som fler gör som inte finns med mig längre...men de lever kvar i mitt hjärta....
En minnessida på facebook, startade min halvsyster efter hennes bortgång. Tänk så märkligt, vid 04 slocknade hennes livslåga och på hennes begravningsdag så föddes ett av hennes barnbarn också kl 04. Det lustiga är att förra året när vi skulle ställa om klockan, fick jag en känsla av hennes närvaro och en hälsning att förmedla till pappa. Han ringde upp mig sedan han kollat av och tänk det stämde...det behövdes ses över... 
I natten med ljus somande jag till Uno Svenningsson och Irma Schultz Keller - December en svensk jul och låten "Viskar en bön" som har dröjt sig kvar....här med Peter Jöback