Självklart har jag varit en tur till min pappa idag och kom ihåg honom med en liten present så klart. En lång promenad på 9. 80 km idag. Vi pratade lite om livet just nu och det är med sorg i hjärtat jag lyssnar till honom om hur han känner sig. Det är om några dagar 3 år sedan han förlorade sin kära hustru i en svårt sjukdom. En svår tid som påverkade oss alla på olika sätt....jag känner maklöshet....den här balansgången mellan respekten för hur en människa vill med sitt liv och den skyldighet vi har som medmänniskor....jag vet bara att något måste jag göra....
Tänker tillbaka på mitt liv, hur vi firade med pappa och morfar som barn, hur barnen firade sin pappa i sin barndom och hur det sett ut bland mina bonusbarn i tidigare förhållanden. Hur vänner firar och kollegor. Intressant att få ta del av hur andra förhåller sig till denna dag och var tyngdpunkten ligger. Egentligen borde det inte finns en speciell dag utan alla dagar borde vara lika självklara att ge lite omtanke....men alla har det inte så.....
Tänk att "vissa" inte har den kapaciteten....att de förstår....mycket sorgligt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Publicerar inte rasistiska uttalanden och personangrepp.
Moderatgranskar allt före publicering.
Väl mött // Bettan