I ett år har jag kämpat nu, mot detta virus. För 1 år sedan idag 200313 en fredag, efter att jobbet hade stängt ned för besök på måndagen den veckan, v 11.
Jag tog paus från gymmet för att minimera risk att sprida smitta, har inte återgått ännu, även kontakt med vänner, barn och barnbarn minimerades, och Ove var på Åland och jobbade och var på väg hem. Jag sprang in på lilla närbutiken och hem, för att minimera alla risker för smitta. Jag gjorde allt jag kunde för att undvika utsättas och ta smitta med mig.
Under veckan hade flera kollegor blivit sjuka och vi 3 som jobbade tillsammans denna dag blev sjuka samtidigt. Då i mars 20 testades bara inneliggande patienter.
Ove kom på kvällen.... och så började detta jag levat med i ett år nu. Det startade med att febern steg, magen rann och jag kände mig så konstig. Morgonen efter 14/3-20 har jag skrivit i min 5 års dagbok..."är det corona?"...Jag kunde inte komma fram på 1177....Jag mådde så dåligt och började få det så jobbigt med andningen....och ja, i covids början testades bara inneliggande.
Bild 2, när jag utförsäkras av FK och gick tillbaka på 50% 24/7-21. Bilden visar hur viruset påvetkat en viktuppgång på 15 kg på 3 mån..ja många drabbas av viktuppgång ....Trots alla försök av min så fine läkare att skriva om sjukintygen, så nej, jag skulle prövas mot hela arbetsmarknaden. Handläggaren föreslog utbilda mig till bibliotekarie som 61 åring. Jag blev helt slut av alla överklaganden, och kontakt med handläggaren, och dessutom ju mer man plockade fram om sig själv ju mer anledning att avslå... ord som " varför har inte din ögonläkare skrivit vad alla dina 10 ögonoperstioner innebär för dig"... " men snälla du hur ska en opererade läkare jag aldrig träffat förrut kunna sammanfatta över 60 år av vad min ögonsjukdom inneburit för mig sedan födseln. Hur ska han som opererat kunna sammanfatta vad andra läkare dokumenterat. Du får väl kontakta, Övik, NUS, Örebro, Sollefteå, Akademiska och Aleris i Uppsala"svarade jag. Den sista 10 ögonoperstionen låg i de 180 dagarna...och sedan skriver hon i interna journalen att något fallit ut ur ögat och att jag inte kan gå i trappor bl.a....ja herre gud, hon fattar ju inte....
Jag får nog vänta något år på FVR beslut och de 4 intyg som ligger där nu...I det utmattningssyndrom jag har och som blommade ut av FK tryck mot mig i september så hade jag aldrig orkat själv att skriva ihop denna stora överklagan som inkluderade fk egna interna journal där de bla flyttat dag 180 8 dagar bakåt I tiden i sin interna journalföring, och en del hittepå som handläggaren helt missförstått både av vad ögonläkaren berättat, chef och jag själv...De fick ta del av vad som stod där och min ögonläkare sa det här förstår hon inte... Av stressen fick jag åxå bältros. Att bli utförsäkrad, att måsta kämpa för att bli trodd, att måsta försvara sig när man är så slut efter månader av feber, yrsel, halsont, hjärtrusning tinnitus som tjuter i örat dag och natt, andningsbesvär där man trots symbicort och extra doser, kämpar för att inte kvävas. Där man hostar och hostar för att få lös slemmet som ligger för andningsvägarna...där min älskade Ove varit bredd ringa 112 om jag inte får åt mig andan, mer än en gång.. och efter timmar av hosta släpper slemmet och far rakt ut på golvet...det är helt ok att jobba då enligt FK regelverk.
Vaknar på nätterna av hur det låter i öronen vsr natt och hur hjärtat rusar ibland ännu...varit så yr så vi fått åka in akut flera gånger......
Men jag kan prövas mot hela arbetsmarknaden enligt handläggaren ...medan AF sa du har ju ett jobb, som du är på väg tillbaka till, vi har ett annat regelverk som styr och vi kan inte hjälpa dig.....
Så jag valde prova heltid från 26/10-20 för att slippa FK...Jag kämpade för att komma över 90 dagar på 100% och bli nollad hos FK, och kom över 90 dagar i januari....Jag kämpade bakom visir, munskydd, pladtförkläden och handskar med temp som gick upp och ner, med yrsel som kom och gick, tinnitus som är i örat, utslag som sved av och till och andningsbesvär....
Jag fick en hörapparat före jul för att stärka upp mitt sämre öra...och remitterats till KBT för att lära mig leva med ljudet och pulsen i örat.
Då jag haft en dvt 99 förstod jag att det är något på gång när Ddimer steg och steg. Normalvärde i min ålder är 0.6. I maj låg det på 0.8...I augusti 2.3 och vid dvt som kom efter 14 dagar på heltid 8/11-20 var på 8.2...en propp i vänster lår på ca 15 cm, var ett faktum.
Hur många gånger har inte jag påtalat arvet att proppar, under denna tid.
Jag fick blodtunnande Eliquis...febern planade ut, slemmet I andningsvägarna lika så, yrseln försvann...och man misstänker att det utvecklats kronisk emboli...vi får se 17/3-21 när jag ska på ultraljud av hjärtat.
Jag var på en timmes läkarundersökning 10/3-21...där man gjorde MoCA och KEDS, en jättefin läkare som lyssnade och verkligen förstod, hur tufft det varit och hur post covid är för oss som drabbats. Tårarna trillade när jag berättade om året. Min egentliga dr var på annat uppdrag några månader och den andre jag haft i början när jag bytte hvc är med på planering av covid mottagning i Uppsala.
Men vi är många som lever med utmattning och hjärndimma efter ett år med post covid nu och stöttar varandra i de symtom som kommer och går. Hos fler visar det på kognitiv påverkan, troligen av viruset.
På måndag 15/3-21 väntar en MR av hjärnan som tar ca 60-90 min, jag har gjort det förr så det känns ok.
Det finns tidigare MR från 2008 som min ögonläkare i Övik beställde för att utesluta cancer när synnerven började försämras...Så den har de beställt för jämförelse och även en som ÖMH beställde på skallbasen..så vi får se vad de kommer fram till.
Det har varit för mycket stress under mina månader på 100% som inte alls är bra för mitt utmattning.
Efter kontakt med min hvc 26/2 så rådde hvc sjukskriv dig .... så vi får se nu hur gör FK....men dr valde ett nytt sätt att skriva sjukintyget på....inte nog med att vi blev sjuka så många av oss i mars, många av oss blev utförsäkrade och straffades av FK som tog ifrån oss den ekonomiska grunden vi behöver för att bli friska och minimera stress.
Så idag 210313...gick jag hem från jobbet för ett år sedan..och livet blev aldrig mer detsamma....Vem kunde tro att jag skulle bli så sjuk och så länge...förstår människor överhuvudtaget vad vi långtidssjuka lever med.....?
Vi sa då många av oss det finns ett liv efter covid.....Men kan det någonsin bli detsamma .....kanske aldrig någonsin blir vi helt återställda...
Det har påverkat människor på så många sätt...relationer har krackelerat...ja mycket har hänt under detta år...men åxå positivt i livet så klart...
Just nu är jag rädd...så rädd för att viruset ska trigga igång mer proppar, i benen, lungor, huvudet och hjärtat...Jag är så rädd då min mor har en långt gången vaskulär demens och Alezheimers...Jag vill inte drabbas av det.....
Kanske hade mina odds varit bättre om jag fått blodtunnande i maj när akutläkarna övervägde ge mig det, men ändrade sig. Det var en jättefin läkare som sa mig då...."du har haft tur som ändå klarat dig så bra"... ja jag har haft tur...och som han sa.."vi vet inte idag om ni någonsin blir friska.....eller vad viruset gör i kroppen..."
Bild 3 innan covid, medan jag hade kraften och gick på gym flera gånger i veckan och promenerade mycket....Idag får jag vara försiktig så jag inte får bakslag...temp, hosta och sjukdomdkändla kommer och går med ca 2 5-3 vecka...men promenerar mycket....
Efter MR och Ultraljudet vet vi mer..
