UPPSAGD DÅ - ÅTERBLICK PÅ ETT YRKESLIV

 Då är jag uppsagd då.

" Då det kommit till vår kännedom att du beviljats sjukersättning tills vidare lämnar vi härmed besked om din anställning hos "VÅRDFÖRETAGET" upphör 20231130.

Om du har frågor är du välkommen kontakta mig på telefon xxxxxxxxxx"//

Så här såg uppsägningen ut ovan, de olika momenten under bankid har skickats till facket, det fanns inget att fylla i själv om vad man själv tyckte, men det är de väl inte intresserade av.

Då är det avslutat då, med en påse skräp med hem förra veckan från skåpet, det var allt efter åren från uppstart till sjuk vidare arbetsskada, och vad det inneburit. De borde skämmas hur de hanterar sin personal, riktigt illa är det.

Efter allt denna AG gjort mot mig...sanslöst bedrövligt...

En tur till utegymmet idag, försiktigt, försiktigt..

Och FIRA ...eller BEKLAGA med denna 

NOT TODAY - SATAN

USCH...inte god alls, speglar verkligen arbetsgivaren - detta vårdföretag och hanteringen av personal som blir sjuka av jobbet...

Tänker tillbaka på uppstart 2018 av detta stora hus jag nu blivit uppsagd ifrån, hur vi alla, jag och en kollega startade längst upp och vandrade nedåt i huset och var med på igångsättandet av avdelning för avdelning, så roligt det var och en bra chef då. Tycker de flesta chefer jag jobbat under i livet varit bra. Under första året här hade jag 7 svåra förkylningar, men jag kämpade, ville hjälpa till. Minns en vecka hade jag 5 dubbelpass den veckan, och veckan innan 3, orkar du vetkligen sa chefen, jo jag tar det. Jag som innan jag flyttade mig hit till detta vårdföretag sällan var sjuk.

Minns min chef i daglig verksamhet i Kramfors innan jag förflyttade mig de 50 milen söder ut feb 2012 sa, dina sjukdagar från 05-feb 12 går räkna på en hand och så var det. Tänk när jag kom till Kramfors 02 och började jobba i psykiatrin i landstinget oftast nätter, samtidigt som jag jobbade i soc psyk daglig verksamhet, jag ville ju få ett jobb. Sedan fick jag vara med på en omstart av ett psykiatriboende där de plockade bort all personal med samarbetssvårigheter och vi anställdes helt ny personal. Gick sedan över 05-12 till daglig verksamhet för äldre, ett så roligt jobb. Där vi var självgående utan chef. Det behövdes inte  vi var sällan sjuka, vi ringde vik vi hade vid ledighet eller sjukdom, samarbetade själva med taxi i utflykter mm. De sista åren kom chef då Apt startades upp. Tror vi hade över 14 chefer som byttes av de där åren, vissa såg vi aldrig. Man hade inte råd vara sjuk, så man jobbade med hosta och snuva i alla år, så var det. 

När barnen var små var det jag som var hemma, barnens pappa hade högre lön. Åren gick i oliks verksamheter och städer i yrkeslivet och privat. Tänk så mycket man fått vara med om. Så blev jag sjuk mars 2020, svårt sjuk, smittad i covid i jobbet då mars 2020, och när jag blev det, såg jag allt eftersom vilken usel AG man jobbade för och vilka som fanns och brydde sig....

Jag började jobba i slutet på 70 talet som nyutbildad barnskötare i min hemstad. Det var svårt få långvik, en fast tjänst kunde ta ca 7 år då. Så det var dpringvik som gällde. Jobbade även som barnsamarit i hemnen hos familjer med sjuka barn. Jobbade i hemtjänst på sommaren, det var intressant vilken tid det fanns för de äldre då i slutet på 70 talet. Barnen föddes 81 och 83, var hemma till den äldsta var 5 med dagbarn. Så beslutade vi i familjen att jag skulle börja jobba, vi fick en äldre dagmamma, och det gjorde så ont i mitt hjärta var dag då den lille var så förtvivlad och grät vid lämning. Började igen i barnomsorg och gick sedan över till hemtjänst. I jobbet blev de med psykisk diagnos de jag fick flest av på mitt schema. Det intresserade mig, och läste mycket för att lära mer. Så 1991 började jag plugga på komvux några år och stod inför  välja USK inriktning psykiatri, och beteendevetare i Umeå 1994, 10 mil från vår hemstad. Jag sökte båda, efter fundering med barnens pappa, det skulle ju isåfall bli pendling, läsa på bussen. Kom in på båda och jag ville ju helst den i Umeå. Egentligen skulle jag ha velat läsa till psykolog men 5 år är lång tid. Skulle efterkomplitera då med betyg MEN vi hade en deal jag och barnens pappa/ eller jag hade en önskan om 3 barn tripp trapp trull, men han tyckte vi skulle vänta när nr 2 kom, och OK, men när jag skulle besluta om utbildningsväg säger barnens pappa "dax för nr 3?"?, jag funderade och sa, ok, tänkte usk med psykiatri inriktning hinner jag läsa. Så när tiden löpt ut för att komplitera betygen ändrar han plötsligt sig, han ville inte längre. Kände mig så lurad, så sviken. Han lurade mig på min utbildning, sedan antalet barn, som jag såg det för att jag inte skulle plugga på annan ort.  Av respekt så visst, man lurar inte den som inte vill. I den stunden och efter flera lögner sedan tidigare från honom, så växte separationen fram inom mig. Jag gick 1999, ett oerhört svårt beslut, det jag gjorde barnen, han ville inte, men det gick inte mer,  inom mig var det över. Den äldsta skulle till Linköping och plugga, och den yngste hade börjat på gymnasiet. Men det är en annan historia.... 

Mitt första jobb som färdig USK med psykiatri inriktning 95 var ett nytt boende som skulle starta upp i min hemstad, med försöksutskrivna från rättspsyk. En mycket intressant tid. Var med på flera uppstarter av boenden, även för yngre, jobbade i daglig verksamhet och boende för äldre inom soc psyk. Vi hade inspirerande handledare under de åren. Jobbade sedan 1 år inom psykiatri i landstinget Örebro och sedan i uppstart av ett boende för de som inte klarade bo i vanlig lägenhet i Örebro kommun. Åren inom soc psykiatri med olika inriktningar i olika kommuner är nog det jag tyckt berikat mitt yrkesliv mest, även i utvecklingen av mig själv. Så de 10 åren i Kramfors från 02, de 10 bortkastade åren av mitt liv I en destruktiv relation där han hade andra under våra år. Att det fanns en annan berättade 2 oberoende nära honom för mig i separationsfasen. En vän till honom, hon berättade att hon tänkte lämna sin man i vår början, och att de hade hamnat mellan lakanen på en kryssning de 2 när vi just hade träffats han och jag...En oerhört smärtsam insikt när allt föll på plats för mig, och att inse att jag förstått men blundat och när ett östnr ringde honom i slutfas, när han just varit i öst i jobbet, då ställde jag honom mot väggen..som sedan visade sig, att det de nära honom hade berättat var sant, han flyttade dit i flera år...han kontaktade mig för något år sedan  få hjälp av mig i få handlingar, intyga till skatteverket den relation vi haft, för ok att bo i Sverige igen, för relationen var över där i öst...så vad gör man...självklart hjälper till.

Jag förflyttade mig iaf de 50 milen när min yngste med familj flyttade mot söder 2012, "häng med du med" sa sonen..och varför inte. Så landade jag här, hade jobb och boende på 48 h. Började först i ett vårdföretag med äldrevård. Gick sedan över till ett stort och bra vårdföretag som hade inriktning psykiatri, men så långt ifrån det sätt jag var van att jobba. För mig jobbade man mot bli allt mer självständig, att allt mer backa ut när de blev mer självgående, men så jobbade man inte där. I Örebro lämnade personslen och gick vidare, när de klarade sig gott själva.  Jag flyttade över till kommunen för att höja lönen, då det inte var möjligt där. Tänkt många gånger, kanske var ett dumt val, ett bra företag med bra ledning.

Så skulle detta " vårdföretag" jag nu sagts upp ifrån, starta upp ett helt nytt boende. Jag fick jobb, så kul det skulle bli  full av förväntningar, blev facklig och här hade jag tänkt stanna till pension. Jag jobbade mycket övertid. Med allt fler personal, olika kulturer, som jag verkligen tycker berikar men allt mer outbildat, dålig på svenska  många konflikter kom i de olika grupperna i huset. En dålig psykosocial arbetsmiljö, som ledde till att idag har all personal som var med på uppstart sagt upp sig. Det blev som en lekstuga. Hade jag ork skulle jag kunna skriva en bok om hur det var och hur det är bli sjuk i detta vårdföretag, inte hinna ta rast, inte hinna gå på toa, gå kort, en oerhörd stress mm...

Så kom covid, jag blir sjuk, svårt sjuk, nekades testas jag liksom kollegor och fick då inte rätt vård, ett arbetsliv fyllt med intressanta vägar och möjligheter, slutar med denna bloggs berättelse från mars 2020 om hur det är bli svårt sjuk i covid och hur ett vårdföretag visar sitt rätta ansikte, i hur illa de beter sig mot sjuk personal av en specifik chef. Det visar sig tydligt, när jag hämtat ut beslutsunderlag i avslag arbetsskada 21, trygghetspension 22 och utförsäkran hos FK aug 20, FY FAN...Men de trodde nog inte jag skulle hämta ut all dokumentation och sedan den interna dokumentationen FK skriver om en, där en chef som inte pratat med mig alls uttalar sig om mig som bla låg till grund för utförsäkran 2020...Man höll ju på smälla av när de tänkte höja sina bonusar till chefer...Flera sjuka personal och flera avlidna boende...Var det meriterande....och värt en bonus...

Det här är det ABSOLUT sämsta  AG jag haft...I mitt yrkesliv...

MEN NU  ÄR JAG UPPSAGD AV DEM...UTAN ETT TACK FÖR DE HÄR ÅREN, INTE  EN URSÄKT, MEN DE HAR JU BARA FÖLJT DEREKTIVEN, inte gjort något fel...UTAN NÅGON MEDKÄNSLA ALLS FÖR DEN SOM BLEV SJUK AV HUR DE HANTERADE PANDEMIN, SÅ TRAGISKT..CHEFEN HAR ÅXÅ SLUTAT OCH  GÅTT VIDARE I SIN KARRIÄR...MEDAN JAG SKA LEVA VIDARE MED SVITERNA AV HUR DE HANTERADE PANDEMIN...NEJ SÅ HÄR TAR DE HAND OM SVÅRT SJUK PERSONAL...

Vi är fler som lever med sviter....

Jag kommer ALDRIG GLÖMNA, när vi vårdade en svårt sjuk som kom från sjukhuset utan skyddsutrustning, vi fick ta pappershaklappar och knyta för andningsvägarna....som jag berättat om tidigare i bloggen....

En komprimerad återblick på ett yrkesliv...av något så mycket, mycket mer...

Alla härliga människor man lärt känna under åren..på olika arbetsplatser i landet...ATT VÅGA TA NYA VÄGAR...BERIKAR...ALLTID LÄR MAN NÅGOT...

MEN NU ÄR YRKESLIVET SLUT.

JAG SKA FORTSÄTTA VARA MED I FACKET. UTAN DEM HADE JAG ALDRIG ORKAT....och alla som funnits...