En vecka efter blodförlusten...

Svanpar i hamnen.

En vecka sedan jag tappade så mycket blod. Det går sakta framåt. Är så trött, och ännu kommer ytterst litet levrat.....så....

Igår en prommis i solen i hamnen och kall blåst...Jag blir tröttare nu när jag går..

Blå ännu i pannan efter fallet när jag tuppade av och tappade så mycket blod. Jag smörjer med Hirudoid flera ggr om dagen

Det Kommer över mig och jag blir gråtmild..., tror chocken börjar släppa....Vilken tur jag hade...Att Ove fanns nära mig....när jag rasade ihop...

Jag tror jag var på väg genom grinden till andra sidan....som jag skrev i inlägget HÄR...Jag försvann flera gånger...och jag hörde några pratade, som att de var oense om något...tyvärr minns jag inte vilka/ eller som om jag drömde...?....och jag kom tillbaka och hörde hur ambulansen pratade om att de kunde inte ta något blodtryck någon av dem..och Ove som säger jag hämtar våran...och de kunde inte få något blodtryck.....

Allt detta som drabbat mig  under de här 3 åren....allt pga att jag blev sjuk i covid och hur pandemin hanterades på mitt jobb, att vi nekades test och vård ...Det här måste ju vara en arbetsdkada.

Hur vi jobbade utan skyddsutrustning ...chef som inte vill erkänna det fanns smitta på jobbet då...

Och börjar bli frustrerad, arg, ledsen...Det här som hände...orsak av blodtunnande Eliquis jag fick i nov 20 av den dvt och troliga microproppar som gjorde mig så yr under hela 2020..lika så de svåra andningsproblemen då och nu...

Blodförlusten som blev måste vara en del av arbetsdkadan .....anmält till AFA och skickat journaler..häromdagen..

Jag har kunnat dö, av en svit av covid...Det är fan inte klokt någonstans...