Problem till för att lösas inte till för att betraktas ©

Problem är till för att lösas inte till för att betraktats är min ledstjärna Men så är det inte alltid har jag allt mer fått inse de senaste åren. För mig är det självklart att när ett problem dyker upp så försöker man lösa det direkt. Försöker hitta en lösning tillsammans med de inblandade som ger en så bra lösning som möjligt för att alla ska kunna känna sig bekväm i och med den lösningen och känna att de mår bra. Det finns inga perfekta eller felfria människor, ingen av oss är det och vi har alla våra kors att bära. Jag kommer aldrig att acceptera att människor gör ner andra, mobbar, förtalar eller fryser ut andra. Jag har själv vuxit upp med mobbing och vet hur det skadar en självkänsla, som man själv har att bygga upp, allt eftersom. För mig är det självklart att människor ska ha rätt att själva få försvara sig själva. Men det är något som växt fram i mig. Jag har själv trott på skitsnack om andra, men ju mer man vågar fråga, ”Du det här har jag hört om dig?” ju mer ser man hur fel det är och hur man överhuvudtaget kunnat tro på det som sägs. Man kan också se när man berättar en sak och det sedan kommer tillbaka till en själv att det på resans gång blivit något som man aldrig sagt. Människor lägger in sina egna tolkningar i det som sägs. Vi har gjort det alla. Det är därför det är så viktigt anser jag att mötas och prata när problem dyker upp, för att vi ska kunna försäkra oss om att vi verkligen förstått varandra rätt. Att inte göra det, stänga av en möjlighet, är att stympa sin medmänniska. Har man ett stort hjärta är det en självklarhet att ge en möjlighet att konstruktivt lösa upp knutar. Vågar man prata och i sitt hjärta har en vilja att förstå och mötas så brukar det lösa sig, men det förutsätts naturligtvis att man vågar stå kvar och reda ut. Är man ärlig med sina fel och brister och att alla är medvetna, då kan fantastiska saker hända. Att göra som strutsen sticka huvudet i sanden eller inte lådsas om, spela ett spel, där det hela tiden pyr i askan, där det blossar upp så fort det stormar lite tror jag inte på. Det finns där alltid mellan människor och bubblar förr eller senare upp igen, om man inte släcker det som pyr och bygger upp något nytt och bättre. Jag tror att klarar man det så gör det att vi växer som människor. Vi kan välja att fly, men vi kan aldrig fly från oss själva.
Blev så inspirerad av Jonas Gardell när jag såg honom på Nyhetsmorgon i Lördags 2/1-10
Några citat från programmet, länk här nedan om du vill höra mer:
”Nästan alla mina vänner är besvärliga att vara tillsammans med…” ”Det är genom våra sprickor som Gud kan slippa in”. ”Ska du ta mig till dig så måste du ta mig till dig med mina brister…” Slut citat. Han utvecklar dessa tankar mera på sin hemsida och i programmet. Det ligger så mycket i det han säger. Jag har ju själv läst flera av hans böcker och sett honom i Ö-vik för flera år sedan. Ett framträdande som berörde själen.
Nyhetsmorgon 2/1-10// Jonas Gardell – Jag är extrem ärlig: 
 Jonas Gardells egen hemsida: http://www.jonasgardell.se/index.jsp
Jonas Gardell: Jag är extremt ärlig

www.tv4play.se

Jonas Gardell är aktuell med föreställningen Trafikplats Glädjen. Ett samtal om glädje och djupaste allvar. Om att vara öppen och att dölja sig själv....

(hämtat från gamla bloggen)