Advent, första ljuset...©

Nu är ljusets högtid här och så skämtsamt som en kvinnlig vän brukar säga ”kvinnornas högtid” varför då tänker du…ja gissa…ler… 

Så fint i stan nu, gick en tur i går kväll efter jag varit på banken och fått en rådgivning om pensionssparande och fondsparande. Sedan rådde hon, hur göra för att lillhjärtats sparpengar ska tillfalla honom om något händer mig. Nu tror jag inte det är någon risk med mina barn, de vet vilket konto som han har. Jag har ju redan erfarenheten, då vi i min avslutade relation hade testamente, och har underlaget för hur man skriver ett sådant. Vi hade ju 7 barn tillsammans, varav 2 var mina så det var ett måste att säkra. Nu när jag även är inne på det med livets slut, så skickade jag för några år sedan efter handling från länsstyrelsen om att få sprida aska och det får man vänta med att fylla i till man är borta och det fanns vissa bestämmelser beroende på var…Ja min dotter hade en så härlig kommentar om det för några år sedan, men det är en annan historia. Det är viktigt att säkra sina intressen och att fylla i vita arkivet…det enda här i livet vi säkert vet är att vi ska vidare, men inte när…upp till var och en att tro det de finner rätt för sig. Själv tog jag beslutet att lämna stadskyrkan för några år sedan…och jag har självklart en anledning till det…

Nåväl nu är det advent i helgen, en mysig tid i väntan på julen. Gjort klart här i mitt hem. Jag vet inte om jag riktigt kallar det för ett hem, utan mera min utgångspunkt ut i livet och världen. Som alla som känner mig vet har jag rest väldigt mycket utanför landets gränser. Räknar mig inte som svensk utan mer som världsmedborgare. Träffat många kulturer både i Sverige och utomlands och har fått träffa så många intressanta människor. Redan som barn började mitt intresse med kontakter i världen genom en internationell frimärksklubb där man också fick många brevvänner. Breven är kvar och speciellt en kille från Rovigo i Italien hade jag kontakt med under hela tonårstiden, fick presenter och han skulle komma med sin motorcykel och hälsa på mig…men livet ville annat. Har försökt söka rätt på honom. Fått svar från hemadressen att han ej bor kvar och även fått hjälp av en vän som bor i Italien, men hon säger det är inte lika lätt att spåra folk där. Men tänk vad kul om det skulle lyckas..ler…

Ja till veckan flyttar sonen in i sin lägenhet i Uppsala. Jag vilken tur han och hans älskade flickvän hade, ett första hands kontrakt. Tror nog sonens svärmor är intresserad av att förflytta sig också. Kötiden är 4 år, så bara att vänta och ska jag byta jobb vill jag nog ha ett jobb i social psykiatri igen. Stortrivs med att jobba i framtidstro. Tänk när jag flyttade till Örebro, då fick jag välja på vilken avdelning jag helst ville jobba. Då i Karla huset låg både psykosenheten, beroende centrum och äldre psyk. Jag är ju väldigt intresserad av att jobba med dubbla diagnoser. Min vän där, som jobbade som alkoholterapeut, lärde mig mycket om just beroende och det som allt annat inom detta utvecklas framåt. Men att se ett beroende som en sjukdom, har jag haft svårt att se, men han lärde mig ett sätt att tänka. Han lärde mig så mycket om möjliggörarens roll. Hur det finns minst 10 lika sjuka runt en i beroende med samma beteende. Har ju som bekant gått två anhörigveckor i början på 90-talet och det är ett ibland det bästa jag gjort…att lära sig släppa taget och förstå att det enda sättet att hjälpa sin älskade vän är att ta hand om sitt eget liv…Lev och låt leva….hans ledord. Han brukar också säga när det dök upp något…DU stanna upp och fundera…Vem äger problemet…så sant så sant…

Ja och dags att fundera på vilka traditioner som är viktiga, vad behålla vad förkasta och blir ju i Uppsala i jul. Känns inte så viktigt längre med det som varit. Känns som dags att skapa något nytt.

I jobbet är vi i full färd med att förbereda julfesten vi har och Lucia tåget, vi brukar anordna för att glädja alla våra ädelstenar…ler…och i år får vi en söt liten kille på ett halvt år som ska vara med. Vi har ju olika tema veckor året runt och nu är den häktisk tid men så rolig...

Efter barnskötarutbildningen på 70 talet och åren hemma med mina barn, så tog jag några år i hemtjänsten innan jag fortsatte läsa…då insåg jag hur många äldre som satt ensamma en jul. Hur många trasiga familjer det fanns. Som mitt x sa en gång, du har vuxit upp i en skyddad miljö. Ja i en idyll, så långt ifrån problem av den dignitet som kan finnas idag hos människor. Med en mycket nära relation till mormor och morfar. Där jag ofta var och de var en stor tillgång och trygghet i min uppväxt. Jag tänker mycket på dem i denna tid. Julkyrkan mormor och morfar hade, som morfar gjort är i min ägo, lika så krubban de gjorde...hennes broderade juldukar och tomten hon sydde till mig. En annan tomte har jag, som har en mycket speciell betydelse för mig. En av tjejerna på skötarutbildningen gjorde den till mig. Då var hon friskförklarad efter en cancer men så ett halvt år efter utbildningens slut insjuknade hon igen. Jag hälsade på henne fler gånger under hennes sjukdomstid och fick tomten av henne. Så den har sin plats nära mig i denna tid…hon finns inte med oss längre…Ja julen är inte bara glädje för oss människor, det är också påminnelsen om alla vi förlorat i vandringen genom livet.
Har du någon gång ställt din dörr på glänt för någon ensam en jul, eller nyår??? I mitt barndomshem var det så och det har även hänt i mitt liv, att jag bett stiga in och fira med oss. Tänk så lite kan glädja en medmänniska. Den här tiden på året går också tankar till alla dessa hemlösa, tro hur deras jul ser ut. Tänkte ofta på alkoholterapeutens ena barns mamma  som slutade sitt liv så...ja livet är inte rättvist, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.

På söndag blir det kursdag hela dagen för mig, ska blir så intressant…och redan på Lördag får jag börja att ställa in mig….

Så på söndag ska första ljust tändas i många hem…även så i mitt…i år tänds det med andra tankar. Det har hänt mycket under detta år…..
 

Så med de orden önskar jag er en mycket trevlig advent. Var rädd om er och varandra.