En underbar jul i Uppsala...©

Våra finklädda pojkar....ler...uppklädda och snygga som det ska vara till en helg som denna...

Med lite krångel med leasingbilen från RentAwreck ordnade det sig resan med lite info. Vi fick stanna i byn där jag jobbar och ringa. Min sons svärmor bor i Vännäs och hämtade upp mig i Övik, så jättebra och vi kunde dela på kalaset..ler...När vi stannade där i byn ringde mammas avlidne sambos dotter och vi pratade en stund. Ja jag har ju er alla sa hon och visst har hon oss…

En helt fantastisk jul, med sonen, hans sambo och lillhjärtat, barnbarnets mormor och moster och hennes sambo. Hundarna Ozzy, Gördis och goa Labbe som sov i min fotända första natten.

Gördis ovan, Ozzy och Laban nedan....

 Han sökte upp mig hela tiden ställde sig nära med sin bakdel som han brukar och tryckte sin sida mot mig i att bli kliad och klappad som han alltid brukar.

Uppesittarkväll med bingolotto, lilleman spelade också och ville sitta mellan pappa och fammo. Åhhh så söt och förståndig han är.

Lillhjäratas första paket på morgonen bild nedan, men hade tomten hämtat klapparna under granen i natt och fammo och mommo hade inte hört någonting även fast de sov i samma rum som granen...men....

Ett ljus är tänt...ja ett bloss.....

Julaftons morgon gjorde vi enligt traditionen, vi tände ljus för de som inte finns med oss längre. Ja det är många förluster detta år, för oss alla. Både de som lever och de som gått över.

På julaftonens morgon hade min mamma lämnat ett mycket speciellt paket till lillhjärtat. Det var från Rolf i himlen.. han öppnar det och tittar på bilen Rolf ägt som han fått lånat flera gånger på besök och så säger han ” nu ser Rolf allt i från himlen” ja, så intressant, jag med det jag försöker utveckla så funderar jag, har du vårt lilla hjärta, också den förmågan…ja barn kan ju ha en naturlig närhet till det som sedan livet lägger i väntan….

Min mor hade skickar julklappar, min dotter, likaså mina barns far, ja han var ju till mig dagen innan avresa och vi pratade en bra stund om allt som hänt den sista tiden. Om tårar och sorg för oss båda i de försluster vårt liv gett oss och om julen och hur han tänkt sig den nu, när hans mamma var borta. Han hade inte klart med hur den skulle firas och det fanns flera alternativ. Han åkte upp till Umeå till vår dotter sedan med julklappar och hon hade skickat så goda havrekex med ner till Uppsala, helt underbara. En speciell julklapp till dottern och sonen med deras respektive från mig i år och det obligatoriska på lillhjärtats konto. När jag berättade det för honom sa han, fammo då blir det mycket pengar när jag blir stor…så söt han är.

Medan sonens sambo förberedde julmiddagen for jag, mommo och sonen och vårt lilla barnbarn ut på stan. Vad kul det är att höra hur orienterad den lille är. Han har ett fantastiskt minne var man ska, hur och var man svänger och han berättar för oss med sina kloka ögon vart saker och ting låg. Jag skojar och säger men fammo kan komma bort här det är så stort. Nej då, han vet och han tittar forskande på mig på sitt så lillgamla sätt. Och jag sitter där i baksätet och tänker, vilken underbar gåva att få den här tiden och uppleva detta med dem, jag inser hur långt ifrån jag bor och känner i mitt hjärta, vad de alla betyder för mig.

När vi kom hem från stan gjorde jag och lillgubben pepparkakshuset klart som blev lite roligt..ler…..
Vi samlades sedan som vi brukar vid Kalle Anka, ett måste och drack glögg...."Karl Bertil Jonsson"skulle vi så självklart se och i år blev det också "Ett päron till farsa firar jul"

Julmiddagen i det fina köket...

Vilken fantastisk mat....

Så samlades alla, syster till min sons sambo kom till middagen som var helt underbar, oj vad duktig hon är. Sedan kom hennes sambo och efter en stund såg vi något rött med säck utanför fönstret…TOMTEN….

Det här året sprang lillgubben tomten till mötes….oj vilken glädje, den ena julklappen efter den andra.

En av julklapparna från fammo...i bild här....

Titta vad snäll  han varit i år...så många paket...ler....

Tittar på tomten...

Jo vi konstaterade alla att vi hjälps åt att skämma bort honom, ja det sa min dotter också när han var liten baby, att vi säkert skulle göra. Men vi sa det i bilen hem till norrland att vad gör väl det. Det är bättre han får ha det bra, få det han önskar, får känna sig lycklig, och känna rättighet att få ha kontakt med alla nära och få blir ett lyckligt och tryggt barn. Får se att alla kan umgås och vara nära honom. En rättighet för ett litet barn.

Så här gjorde vi vuxna: ...köpte var sin julklapp för bestämd summa vi vuxna ,5 st, denna kväll, men vi var 6 st. Märkte dem från 1-5 och slog tärning, det nummer man fick, det paketet fick man. När alla fått sitt höll vi på i 5 min och slog tärningen när någon fick siffran 6, fick man byta paket med någon som fått något man hellre ville ha...hahaha...vilket stoj och skratt...det byttes ggr flera mellan oss, till tiden var slut och det paket man då hade fick man :))))) Min klapp lämnade jag hos dem, jag tänkte jag har så mycket i mitt barskåp sedan alla resor runt världen, så det kunde de få av mig.

Vi satt och hade mysigt med glögg och godsaker och när tomten gick fick han tuttarna av lillgubben….de blev tomten glad för…ler…ja tomten denna jul kom från samma hus som min sons sambos systers svärföräldrar. Min sons sambos syster fyller 30 i början på februari och de ville att vi mommo och fammo skulle komma tillbaka igen då…lillhjärtat sa när han kramade oss att han tyckte vi skulle komma på Torsdag…ler…Får se när det blir kursen igen, två datum har kommit så jag vill ej missa det.

Sonens sambos syster har häst och de letar en hästgård, låter kul…ja det är roligt med människor med positiva utveklande liv. Det finns så mycket elände på annat håll så det är roligt att kunna glädjas med de som det går bra för.
Hennes sambo hade en kontakt han kände till, beträffande jobb….där nere och de berättade om det utbud som finns där.
Vi pratar ju i samma termer, att ha nära till allt, hur lätt som helst kunna ta en sista minuten, kunna uppleva, resa, konserter, affärer, matställen och allt annat roligt. De pratar också om lägenheter och hur svårt det är att kunna få tag i något där, ja väntetiden är 4 år och sonen med sin familj hade ju verkligen tur.  Tydligen går det lättare hos den fastighetsägare de vände sig till. Det finns ju områden med större sociala problem och dit vill väl ingen, inte jag i allafall. Nej så långt ifrån problem och elände som möjligt.
En så mysig lägenhet, hade de fått,  kändes så trivsam inte långt från Fyrishov.. Ett dagis och en skola också nära. Får bara hoppas att lillgubben får en plats  där snart och att han ska trivas bra.
Ja mommo och fammo pratade om för och nackdelar med att flytta ner och det hörs på våra ungdomar att de vill vi  också kommer efter. Men så tänker jag, vad händer OM de förflyttar sig igen....ja vi pratade av och an ....det här att kunna rota sig en gång i livet, utan elände och få ro....det har varit nog med sådnat nu.
Vi bestämde träff med de övriga på stan idag och var också en tur på NetOnNet och jag köpte en ”home Cinema” Vidare till ”Lager 157” där jag fann lite kläder. Hem sedan och åt och så blev det dags för avsked. Känns tungt och det känns att åka hem. Lillhjärtat kom emot oss och tårarna kom i ögonvrån på honom…och det känns i hjärtat…..mina älskade….
Denna jul blev något mycket speciellt, ett vackert minne.