Så är jag Öviksbo då sedan snart två veckor. Det går upp och ner i att få allt att hitta sin plats inom mig, det har varit fruktansvärt jobbigt, men bara tid får gå så kommer jag nog att känna att det är ett avslut. Det är många som på olika sätt stöttat mig och det är jag så tacksam för, ja så oerhört värdefullt. Börjar bli klar i lägenheten också. lite småplock kvar.
Fick hjälp häromdagen med nya kopplingar i tak, hatthyllan, lysröret som fallit ned över diskbänken och uppsättning av kristallkronan i rummet och takkronan i köket, är så glad och tacksam för det.
Bussåkandet har jag nu snart hållit på med i en vecka. Det känns tryggt och går bra nu. Jag var orolig först hur jag skulle klara det med tanke på mina ögon, men det går bara bra.
Tappade en lins i går, visste inte var utan upptäckte det när jag kommit till jobbet. Jag som bara ser 20 % vänster och inte fullt 40 % höger med linser, hade tappat min högra lins. På bussen hem fick jag en känsla av var den kunde vara och när jag kom hem gick jag direkt dit men där var den inte. Kröp ner på alla fyra och kröp iväg och kände mig fram och där låg den och lyste blått mot mig, den är blå...kan DU känna var den låg :)
För att återgå till bussåkandet så pendlar jag nu mellan Övik och Ullånger, 5,5 mil x 2 per dag. När jag började i måndags så kostade en resa 85 kr/resa och igår på återresa kostade busen 66 kr, så det sjunker hela tiden. Hursomhelst när jag skulle åka hem i måndags så skulle min trevliga Dr på HVC också åka.En helt fantastisk läkare som jag varit på HVC och bett att jag ska få ha kvar, när jag flyttar hem till Övik igen och har jobbet kvar där i Ullånger. Han är så noga och omtänksam, har aldrig träffat liknande och han får stort beröm av så många. En man stod före mig i kön på väg in i bussen, busschauffören gick ut för att lasta en väska till en och den man som stod före mig tryckte sitt kort och gick in. Så tänkte jag att då gör jag väl samma och DÅ började det tjuta I BUSSEN, alla KOLLADE PÅ MIG ;) och Dr bakom mig sa "men vad har du gjort?" och jag svarade " Jag vet inte" och vi skrattade. Så kom busschauffören in och jag sa "Det är mitt fel att det tjuter" han satte sig och tryckte så ljudet försvann och så fick jag trycka mitt kort igen, men det hände ingeting och han sa "Du trycker för löst" och jag tog i än mer och då hände det...fnizz...kortet for ur mina händer ner och förbi Dr. "Man var for kortet", sa jag och där stod vi och tittade på golvet och han backade ut och tog upp mitt kort ( hahaha precis som på en raggningsfilm ) men det var det inte :) Jag skämdes, där satt alla i bussen och såg på och jag gick och satte mig, Så träffades vi nästa dag också och hejade på varnadra och idag stod han också där och vi sa hej, jag drog mitt kort och gick upp och längst bak i bussen och efter mig kommer han och ber om att få sitta bredvid mig," ja visst får du det" säger jag. Vi började prata om var vi bodde och bussåkandet och när det blev dags att kliva av så säger han, "jaha nu är du hemma", han skulle vidare och kliver upp," ja hej då och ha det så bra" säger jag och han säger " ha det så bar du med" ;)....
Surströmmingstemat är slut för denna vecka och idag hade jag ätit med våra gäster...hm...jag som satt med Dr på bussen ;)) Vad vet man det kanske blir en rolig följetong av det här ;))
Har även lagt in om intresse för denna kurs i höst och vinter, med start troligen 25 september :)
Barnens pappa rignde idag och intressant han hade haft samma känsla som jag om var linsen låg. Jag sa nästa gång ska jag inte informera dig om var, utan han ska få säga. Blir mer intressant så, att få se hans förmåga, att kunna känna in. Jag vet ju sedan tidigare, i vårt liv hur han kunnat känna på sig.... ©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Publicerar inte rasistiska uttalanden och personangrepp.
Moderatgranskar allt före publicering.
Väl mött // Bettan