PACS, POST COVID ÅRET 2022, ÅR 3

 PACS, POST COVID ÅRET 2022, ÅR 3.

Reflektion 3 ÅRET..med covid.

Sanningen är aldrig tung att bära....bättre en smärtsam sanning än en påklistrad lögn...

Sanningen hinner ikapp alla till slut.....

Det är bättre stå upp för den själv, våga möta, se till att man förstått varandra rätt, än att det ska komma från andra bakvägen....Det är fegt..

problem är till för att lösas, inte till för att betraktas är min livsfilosofi...men alla är inte så, och det har man att acceptera, att viljan inte finns, valet har de då själva att leva med och dess konsekvenser.

Har man levt så många år, har man prövats många gånger...gjort sina misstag och fel...men även möts av andras....med facit i hand skulle jag ha valt andra vägar...om jag bara hade vetat innan bakåt i livet...många bortkastade år, jag kunnat gjort något annat...undrar ibland när man stod i vägsjäl och tvekade i livet...Varför man valde det man gjorde...hur skulle livet blivit om valet blivit ett annat...

Det har varit ett smärtsamt år, flera dödsfall, mamma lämnade oss i somras och lämnade ? efter sig....har du inte juristförsäkringen via facket, ett råd, skaffa den...där kan du få ett juridiskt perspektiv på ? Och så allt blir rätt....

Få veta att det finns inget mer att göra, att jag har att leva med sviterna av covid. Det sista beskedet från lungläkaren 13/12..Det är tufft..

Om jag inte bytt jobb, hade jag då varit frisk idag?...Jag som tänkte jobba som 17 fram till pensionen, blev sjuk trots att jag själv gjorde allt för att inte bli sjuk.

Jag ställde in gymmet v 9 2020, träffade inte vänner, barn eller barnbarn. Jobbet stängde v 11 för besök, Ove var på Åland och jobbade, jag gick till jobbet istället för ta bussen, allt av hänsyn till de vi vårdade och kollegor,  och ändå blev jag så sjuk...Jag träffade ingen förutom de på jobbet, och var in i lilla närbutiken på väg hem för lite mat....

Alla dessa utredningar, under snart 3 år nu.. där en är kvar under 24 veckor med start i jan 23, vi får se om min utmattning klarar en KBT vebbaserad av tinnitus/puls, knaster, pip I örat 24/7...som väcker mig om nätterna och gör mig så trött och slut. Allt i kombo med lungbesvär och slem, kognetiv svikt, kronisk perikardit, och att jag ska äta blodtunbande resten av livet efter proppar...Det är mycket att bära....

Olika processer med olika myndigheter p.g.a att jag blev sjuk pågår....fortsättning följer....Jag skulle aldrig orka dra i allt själv...och får ovärderlig hjälp i det av de som kan...

Tidigare utförsäkran 2020 avslog FVR på samma grunder som FK i höst, där läkaren jag hade då 2020 inte ville skriva om sjukintyget...som ledde till att jag blev bara sämre och sämre av att måsta jobba med feber, alla svåra symtom och gick totalt in i väggen...feb 21....

De här åren har lärt mig så oerhört mycket...inte minst om mig själv...

Vilka som finns, ovärderlig hjälp, tips och råd från godhjärtade vänner och människor....de som orkat lyssna, funnits där,  som hållit mig flytande... genuint fina, som alltid kommer ha sitt speciella värde hos mig...

 Älskade Ove❤️ som burit mig i den svåraste tiden i mitt liv, trott på mig, peppat mig, "vi klarar det här", när inte fysisk och psykisk ork funnits, mellan  gråt, förtvivlan, hopplöshet, till fina stunder av positivt och glädje. En lugn trygg Ove, med båda fötterna på jorden.

Så mycket som omvärderats de här åren...som var viktigt förr, där jag idag är nöjd om jag fått ha en bra dag, inte behövt så många inhalationer..slipper tryck över bröstet..har kraft få uppleva något roligt..Det betyder mycket idag, saker man aldrig tänkte på förr...

Idag lever jag för dagen..Idag förstår jag mer vad innebörden i de orden betyder....

Alla har sorgligt nog inte förstått, inte velat förstå, vissa har varit elaka, relationer har satts på prov..krakelerat..

Till slut har jag lärt mig, det är ingen ide förklara för de som inte vill förstå..det är deras val, och konsekvens...Jag har bara att acceptera...

Glömmer aldrig, kom tillbaka när jag blev utförsäkrad sensommaren 20..möttes av en snäsig kollega jag aldrig sett förr som börjat...som info mig om, att jag var inte speciellt sjuk, försökte förklara, men hon visste bättre  än min behandlande läkare...då hade jag levt med min feber och besvär i 180 dagar...fick min första av 2 bältrosutbrott under de här åren. Jag hade så gott som daglig feber i över 2 år...till den började plana ut...som  livet var då och nu, med de besvär jag nu vet jag har att leva med...

Så det är bättre få ett rakt tydligt svar, då vet man....I jan 22 när beskedet kom att vätskan var kronisk bakom hjärtat..begärde jag psykologhjälp..Mycket frågor...Kommer mitt liv bli kortare, hur mycket vågar jag anstränga mig...vad kommer det innebära i mitt liv framåt, jag ville veta..lungläkaren som sa, det tryck du känner i bröstet är från vätskan I hjärtsäcken..

Min vc läkare som undrar, vill du verkligen veta, när jag undrar om testerna på kognetiv svikt av hjärnan görs om...Ja det vill jag...Jag vill veta..OM/KAN det utvecklas till Alzheimers då mamma drabbades...men fick veta..Det görs isåfall i en lugnare period...men de har bedömt det nu orsakats av covid.

Det var nyttigt få fundera, på ett psykologiskt plan, få bli bedömd. Det gav mig inre styrka, att få bolla allt som varit med ett proffs..Jag vet jag får återkomma...likaså avslutar inte lungmottagningen mig..Det är bara kontakta OM....