Varit till psykologen idag om min situation just nu med kronisk perikardit och redogjorde för tiden som gått i post covid.
Han funderade kring panikångest, medan jag menade det tror jag inte det är, utan att trycket över bröstet hör samman med fysiskta symtom, och berättade vad lungläkaren nämnt, att det kan vara perikadvätskan jag känner av.
Info om hur jag vid ansträngning kan få trycket över bröstet.
Jag frågade om PTSD efter tiden jag varit så sjuk och hur jag känner det, men han har dok att det lär inte vara för mig utan att jag kan prata med vänner om hur jag känner...
Jag känner det känns bra med en åter tid i början på maj...
Han har ju bedömt mig förrut...och sett mig som lösningsinriktad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Publicerar inte rasistiska uttalanden och personangrepp.
Moderatgranskar allt före publicering.
Väl mött // Bettan