VÄRLDSPREMATURDAGEN
En dag för oss som överlevde....
Hämtade ut journalerna från min födelse, och utveckling från arkivet i Härnösand nyligt, en intressant läsning. Tyvärr fann de ingen dokumentation från min BVC tid? Den måste ha kommit bort sa de...
Allt överensstämmer inte med det jag fått berättat för mig. I journalen finns redan efter några månader om ögonen...likaså min första traumatiska ögon operation var tidigare. På den tiden när inte föräldrarna fick vara med och när de sövde mig skrikande. Jag minns än idag hur de spände fast mina armar, ben och kroppen, satte dit en ögonhållare så jag inte skulle kunna blinka och kom med den svarta masken för att söva mig.
Då var jag 5 år, lika gammal som mitt barnbarn Fabbis. Det gör ont i mitt hjärta att tänka om han så liten fått utstå det jag gick igenom.
När jag vaknade hade jag sandsäckar på var sida om huvudet och ögonen var lindade. Jag fick inte röra huvudet på 2 dagar och jag kunde inte prata eller gå på 14 dagar. Jag kräktes och fick inte lyfta huvudet. Jag hörde familjen kom och gick på besök, hade gardiner för min säng och hörde barn som lekte utanför. Jag var fruktansvärt rädd. Minns föräldrarna kom och var med när EEG skulle göras, men allt var UA. Chocken släppte när pappa tog hem mig från sjukhuset...och jag kunde gå och prata igen...
Efter det kom 6 op till av ögonen under skolåren...med allt vad det inneburit och präglat mig. 3 op till som vuxen, de sista nov 20 och Jan 21.
Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som hänt... kanske gör jag det en dag...
Symbolen för oss prematura barn, tatuerad av JPW Tatto 2020 på min arm...
#världsprematurdagen #världsprematurdagen2021 #WorldPrematurityDay #WorldPrematurityDay2021
#svenskaprematurförbundet
Tillsammans med mina föräldrar skrev vi ihop HISTORIEN OM MINA ÖGON....se mer under länk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Publicerar inte rasistiska uttalanden och personangrepp.
Moderatgranskar allt före publicering.
Väl mött // Bettan