Ett decennium har pacerat. Tänk så mycket som hänt under 10 år.
Så många insikter om livet självt, att ha vågat utmana mig själv i stora livsavgörande beslut. Våga ta nya vägar i livet helt ensam och flytta 50 mil. En lättnad som infann sig då insikten kom där för 9 år sedan, att i den destruktiva förhållandet då, där uppe i Kramfors, där det fanns inte bara jag, och ju närmare sanningen jag kom ju mer infekterat blev det. Jag är evigt tacksam för de som kontaktade mig och berättade sanningen. Det fick mig att inse att jag hade kastat bort 10 år av mitt liv, år jag kunnat göra något helt annat....och jag lovade mig själv att aldtig mer utsätta mig för att må så dåligt...ALDRIG.
Jag är evigt tacksam för den hjälp jag fick av barnens pappa med lägenhet då. Han var den förste som erbjöd sin hjälpa mig och det är inte första gången han fångat upp mig...
Att sedan hänga på sonen i hans flytt till Uppsala är det bästa jag gjort. Ett helt nytt liv nya vänner..många härliga kollegor från olika delar av världen som verkligen berikar mitt liv. Tänk så mycket positivt jag fått uppleva de här åren.
Jag har självklart gått på nitar jag med i livet. Har aldrig behövt ha med polis att göra men julen 2013 fick jag en stalker efter mig som jag fick polisanmäla 2 ggr i Uppsala. Har aldrig varit så rädd. Att under 6 månader gå med pepparspray och överfallslarm i fickan var tufft, fick flytta, men jag tog mig igenom det åxå. Jag har verkligen haft nytta av mina år i arbetet inom soc psykiatrin som jag verkligen fick bekräftat av den terapeut i den krishantering som följde. En insikt som även visade varför jag valt som jag gjort i livet och jag fick verktygen i hur sätta gränser. Hur tänka hur agera. I sådana svåra situationer har vänner prövats och det visade sig vilka, och de fanns där. De är guld värda...när jag stod helt maktlös så fanns de där....ovärderligt i evig tacksamhet...att ha vänner som ger och där utrymmet tillbaka finns för konstruktiv feedback, är en gåva.
FB har betytt mycket för mig, att haft förmånen att följa vänners liv över världen. Vissa mer öppenhjärtliga som verkligen helhjärtat bjuder på sig själva...i med och motgångar...har jag fått följa er och lärt mig oerhört mycket för min personliga utveckling. Allt från små vardagsnära händelser till stora livsavgörande händelser. Utbyte av tankar och olika sätt att se.
Många FB vänner har slutit sina ögon under de här 10 åren men flera av profilerna lever kvar som minnessidor, vackert med fina minnen som delas...
Förlusten av pappa för 5 år sedan förändrade livet....att se sin mor gå in i Alzheimers och inte veta vem man är längre...påverkar självklart...och det påverkar även mig när barnens pappa så hastigt somnade in före jul....
Men det finns massor med positivt åxå under 10 år...4 barnbarn Maxx blir 13 och Astrid 5 i juni..Fabian blir 4 i april och lilla Isabella blir 1 i juli. Sonen har jättefin sambo. Barnen har bra positioner i yrkeslivet...sonen en chefsposition och dottern är lärare.
Jag har bytt jobb flera gånger de senaste 8 åren här i Uppsala, både kommun och olika företag. Det här varit nyttigt och lärorikt och en förutsättning i att höja min lön. Nu närmar sig tiden som "stadsanställd" om några år och det ser jag verkligen fram emot.
Mitt eget liv ändrades fullständigt för ett år sedan...när Ove klev in över tröskeln här...så mycket positivt, många härliga människor jag fått träffa under detta år runt honom. Vi prövades direkt, i hur hanterar vi ett cancerbesked och vägen igenom det och ut på andra sidan där det idag inte finns något kvar att mäta....det är helt fantastiskt, vilken lycka....det är i svårigheter man ser vem man har nära...och :jag tänkte, det finns bara en väg, framåt...genom eld och vatten...under mina år i livet har ingen haft sådant stabilt lugn i sig som Ove. Han står stadigt även i svårigheter. När sorgen korsat min väg har han torkat mina tårar, utan värderingar, med en vilja att förstå ur olika perspektiv.
Jag träffade rätt läkare som gav mig möjligheten att få operera in linser i ögonen, efter alla år sedan mitten på 70 talet, ska jag nu slippa kontaktlinser...den 2/1 är det så dax för mitt sista och bästa öga, det högra. På den synen som finns där hänger hela mitt liv i att kunna se....så det är mycket som står på spel i.o.m det....
Så om jag vänder blicken tillbaka 10 år och hur jag mådde då, så vänds det i magen...tänk så fantastiskt bra mitt liv blev....att våga är bara att tappa fotfästet för en liten stund....att inte våga kan man förlora sig själv. Livet de här åren har lärt mig så oerhört mycket, våga lyssna inåt...följa sitt hjärta....det är i ovissheten man utvecklas...dra upp nya mål och riktning....jag brukar tänka ibland, det finns de som inte klarar byta avdelning på en arbetsplats...eller byta boende i annan del av staden de bor i...sitter fast i redan döda destruktiva relationer och inte vågar vika ut sina vingar och lyfta...få nya perspektiv...
Hela världen är full av saker att uppleva, människor som har något att lära oss.....inte minst om oss själva....om några timmar viker 2019 ihop sina blad för alltid...ett nytt desenium står orört...och denna nyår får jag dela nyåret med Ove❤ på 🇦🇽🎉🥂 i hans paradis på jorden...en plats på jorden som fått sin speciella betydelse även för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Publicerar inte rasistiska uttalanden och personangrepp.
Moderatgranskar allt före publicering.
Väl mött // Bettan